30 årskris?

 
För ett tag sedan när vi var hos mina föräldrar så kom mamma med en låda med leksaker som hon hade sparat från när jag var liten. Hon sa att det kan vara något för B. När jag öppnade lådan såg jag att det var mina allra bästa leksaker. De där favoriterna som jag har de bästa minnena ifrån. 

Jag minns mina maskiner som jag hade på min gård och min grusbil som jag var så rädd om. Jag blev så glad att få se dem igen. 

Idag när jag var ute i förrådet såg jag lådan igen. Jag kände att det var dags att ta fram den och kolla skicket för att se vad som går att använda. Jag plockade fram fyra saker som jag tog in för att rengöra. Att få se B:s glädje i ögonen och att se honom leka med det som jag själv lekte med när jag var liten var helt fantastiskt.

När de väl var rengjorda så la jag mig ner på golvet med B och börja leka med honom. Vi körde fram och tillbaka och gjorde motorljud i kapp med varandra. Efter en stund kom jag på mig själv med att plötsligt ha tagit över leken och jag hade alla maskinerna för mig själv. 

Vadå? Jag har ingen 30 årskris. Åldern är bara en siffra, hur sinnet är en annan fråga.

//Thomas

Kommentera här: